Och så kom dagen då jag började måla barnsliga djur

Konst kommer någonstans inifrån. Varje gång jag så att säga utvecklas, eller börjar måla i en ny stil eller färgsättning, då vet jag aldrig var det kommer ifrån. Det är inget jag övat på. Det är inget jag arbetat fram. Det bara väller ur mig.

Jag har målat vågat, intimt och med människor ganska länge nu. Och det har jag tänkt fortsätta med, mina djur har inte kommit i vägen.

Men så sitter jag en kväll i halvmörkret hos en älskad och stirrar ledset ner på mattan. Det har varit tunga dagar av mycket gråt och panik. Mattan är tråkig och rätt ful. Beige med mörkare, abstrakta streck som föreställer absolut ingenting. Men plötsligt hoppar djur fram i mönstret. Barnsliga, kantiga, och otroligt sympatiska djur.

Nästa dag började jag måla. Och dagen efter det var tavlan både klar och såld. Och idag är idag, och jag ska antagligen överlämna tavlan. Inte ens ett dygn har jag hunnit ha tavlan klar innan den ska flytta bo. Det är underbart, om än lite ledsamt.

Jag säljer sällan konst en tid efter att den är klar. Originalkonst säljs oftast genast, då en tavla redan i processen hoppar ut från någons skärm och de hakar på genast. Fittorna stannar oftast på mina väggar längre tider, eller säljs som tryck i efterhand.

Just nu har jag redan börjat på nästa tavla. Också den med djur. Jag är så kär just nu. I formerna, färgvärlden. Jag blir så glad och går runt och fnissar för mig själv. Förutom då jag gråter och sörjer. Balansen är nästan skrattretande kontrastrik.

Jag har lovat köparen att endast trycka ett fåtal planscher av denna tavla, så att originalet fortfarande känns unikt. Jag har redan en kort lista köpare, så det finns endast ett par chanser kvar. Först till kvarn alltså.

Eller så väntar ni på nästa tavla och köper ett original :)