Mina gamla dagboksanteckningar

Jag har grävt fram mina gamla dagböcker och fotoalbum från hemgården. Vilken resa det är att läsa genom dem.

Jag skrev dagbok från det att jag var typ 7 år, tills slutet av tonåren. Inte kontinuerligt, men ändå. Det finns nog över 20 dagböcker sammanlagt. Det är inte så länge sen jag läste i dagböckerna jag skrev under min tid i Yrkesskolan, för de har jag haft här hemma. Men alla äldre dagböcker har jag knappt rört på över 10 år.

Jag har tyckt att jag minns så väldigt lite från min barndom - men av någon konstig anledning har det börjat komma tillbaka till mig på senaste tiden. Små detaljer, minnesbilder. Och nu med dessa dagböcker som stöd känner jag att jag kommer närmare den lilla, feta flickan. Hon jag glömt, men aldrig riktigt accepterat och förlåtit.

Dagböckerna är fulla av konstig, och till synes icke-relevant information. Så man får minsann skratta. Det är som att höra sina egna insider-jokes och man förstår ingenting.

Men de "stora" sakerna, som separationen mellan mamma och pappa, får några rader, och så skrev jag inte mer om det. Jag tror att jag behandlade sådant inombords, och då jag skrev var det idel pojkar och vänskapsrelationer. Och drömmar! För drömt, det har jag alltid gjort, både nattetid och dagtid.

Jag blev förvånad över mängden pojkar jag varit kär i. Jag kom bara ihåg ett par, men tydligen fanns det många. Jag blev också förvånad över hur intensiv jag var i min kärlek, och hur i detalj jag behandlade vad, var, vem, hur... Också då det kom till olika vänskapsrelationer. Kärlek och hat överallt, hela tiden.

Men det började försiktigt, som här, i första dagboken:

Men mest kommer det ju fram hur intensivt jag ville ha kärlek. Jag var förvånad över hur lite jag skrev om min kropp. Jag minns ju att jag hatade den, att jag var fet och ohälsosam, och att jag var mobbad. Men det är faktiskt väldigt lite jag skrivit om det, i alla fall i de tidigare dagböckerna - jag har inte börjat läsa om högstadietiden ännu.

Det kommer dock fram mellan raderna. För då det kommer till pojkarna då är det ideligen "FÖRSTÅS skulle han inte säga 'Ja'", och "SÅKLART vill han inte vara ihop med mig" - det var liksom så skrämmande självklart för mig att jag var ful och fet och ingen ville ha mig.

Jag hade också skrivit om någon Hanson-låt (jag var ett stort fan med cirka 1116 bilder av dem), hur det kändes som att de sjöng personligen åt mig, och att de "inte bryr sig om att jag är fet"...

Åh, jag skulle så vilja säga till lilla Alexandra att hon är vacker och att hon duger. Om inte pojkarna förstår det så går de miste. Och jag skulle säga att allt blir bra, det kommer kärlek hennes väg.

"Du kommer att bli kysst. Och din kropp kommer att älskas. Framförallt av dig själv."





Kommentarer