En dramatisk simtur

Igår föreslog en av de bästa en simtur. Jag blev genast eld och lågor. Ifjol simmade jag kanske två gånger, och i år hade det ännu inte blivit av alls. Jag simmar ogärna ensam på grund av olika fobier, även om själva vattnet känns som hemma för mig. Och allra helst simmar jag naken, så det brukar oftast bli nattsim om somrarna. Men gårdagen kändes som den perfekta dagen för en simtur i solsken.

Vi hoppades på en folktom strand och härligt vatten. Och visst, den lilla stranden var tom så vi kunde kasta av oss alla kläder ostört. Men... ensamma var vi inte. Genast dök alldeles för många bromsar upp så det blev att ta sig hastigt ner i vattnet, som var redigt kallt.

Bara en kort stund orkade vi plaska omkring och dyka undan bromsarna innan det helt enkelt blev för störande. Mitt sällskap sprang upp till bilen och plockade tillbaka alla kläder, och jag rusade sedan spritt språngande naken in i bilen för att komma undan bestarna. Två av dem hade tagit sig in i bilen så den första biten bort från stranden vevade jag ner fönster och viftade för brinnkära livet medan sällskapet styrde flyktfordonet.

Den finska sommaren, ja. Vattnet hade varit uppfriskande, den lilla stranden är fin. Men usch vad pulsen slog efter det dramatiska äventyret. Fy för bromsar!

Men resten av dagen blev fin i alla fall, och jag fick också träffa Anna och Set ännu en gång innan Anna åker ner till Pargas. Och lite mera footbag blev också spelat. Dock så gick det inte lika bra som med mammorna häromkvällen.

Om någon vill komma och spela skulle jag bli glad - det är så roligt då man är några stycken!

Humlor är nästan enda flygkräket förutom fjärilar som jag kan leva med. Just nu lever de loppan i min vilda trädgård!