Älska kroppen & gräsklipparyoga
Jag har inlett ett stort projekt. Nämligen att börja älska min kropp.
Jag gick ner 35kg på ett par år utan att egentligen försöka. Ja, jag bytte till mer ekologisk och nyttig mat, men rörde inte på mig nämnvärt mycket. Men den stora förändringen var att jag innan dess började må bättre i mig själv - och först då kunde kroppen börja hitta sin form. Den hade agerat skyddsmur i många, många år, men då jag började uppskatta den, och mig själv överlag, så kunde kilona rasa.
Det var då jag lärde mig att kropp och själ faktiskt sitter ihop. Ofrånkomligt.
Nu har jag gått upp några kilo igen, för att jag mått sämre fysiskt och psykiskt en längre tid. Och kilona har samlats - för jag har varit så arg på min kropp. Jag har varit arg för att den är sjuk, för att hormonerna bråkar, för allt som verkar sönder i kroppen, och då självförtroendet sjunkit: också arg för att jag är ful och fet och värdelös.
Såna lögner gör mycket. Till exempel gav de extra kilon tillbaka, och jag började må ännu sämre i själen också - då jag närde ett hat mot mig själv.
En vän sade en gång det här åt mig då jag var arg på min söndriga kropp:
- Den här farkosten är gjord för att hålla. Annars skulle vi dö genast då vi föds hit till jorden.
De orden har jag försökt hålla fast vid, de har fått mig att känna mig stark ibland. Men de räckte inte till för att få min själ att landa tryggt i kroppen.
Bara i närmaste närvaron med någon jag älskar har jag kunnat släppa hatet och vara fullkomligt mig själv - och älska mig själv och den farkost jag färdas i. Men den kärleken måste finnas där konstant - och det är det jag försöker arbeta för nu.
Jag började med yoga för några dagar sedan. Har kört korta pass ensam framför YouTube. Jag ville hitta en motionsform där jag kan uppskatta min kropp genast - trots att jag är totalt ur form. Jag ville också ha något jag kan göra i tryggheten av mitt eget hem. Bara tanken på att gå på träningspass, eller ens utanför huset för att träna, ger mig ångest just nu. Och sedan jag stukade foten har inte ens korta joggingrundor varit ett alternativ.
Jag ville inte börja med yoga för att nå något själsligt uppvaknande - jag ville ha en motionsform jag trivs med och orkar med - och jag ville lära känna min kropp. Faktum är att jag oftast distansierar mig från min kropp - då den känns så obekväm och ful just nu - jag tänker inte på min andning, jag vet inte hur mina muskler funkar, och jag känner mig oftast svag och trött då jag är i min kropp.
Nåväl, kroppen och själen är ju ofrånkomligt ett, något jag märkte genast då jag började med yogan. Efter andra passet låg jag och grät. Att landa i en kropp man tyckt illa om länge, som man försöker lära känna och älska, väcker dels många minnen, dels många nya tankar och förnimmelser, som för mig var helt oväntat. Men välkommet.
Jag ska ta en yogainstruktör till hjälp, bara så att jag får lite tips, och så jag vet att jag gör rätt och inte skadar kroppen. Men detta är en trygg och skön motionsform som jag varmt rekommenderar redan efter fyra dagar och pass här hemma.
Idag försökte jag mig på ett tyngre pass men fick ge upp - min kropp orkade ännu inte med alla rörelser, men jag gjorde mitt bästa. Sedan gick jag ut för att utföra den intensiva gräsklipparyogan.
Tidigare i sommar har en vän hjälpt mig med gräsklippningen, då jag mått så dåligt och varit svag. Alla måsten har känts omöjliga. Nu finns han inte till förfogande längre, och mammorna hjälpte mig senast. Men idag tänkte jag att jag provar själv.
Det gick löjligt lätt. Ja, det var svettigt och lite tungt, men jag hörde min inre yogainstruktör i huvudet hela tiden och det hjälpte. Jag var väldigt medveten om min kropp hela tiden, och kände hur den arbetade.
"Navel to the spine, tuck that belly, broad shoulders, shoulders away from the ears, long, beautiful neck, grounding through the feet, organic movements, find what feels good for you, strong arms, strong legs, awesome, good job!"
Jag klippte inte hela gräsmattan, men där man rör sig mest, och mina rörelsemönster skulle kanske få en professionell gräsklippare att skratta. Men det ska vara organiskt. Det ska vara roligt att må bra. Det borde ju säga sig självt.
Efteråt balanserade jag lite stenar bredvid gången upp till huset. Ja, jag ska öva mer på balanseringen så det ser mer magiskt ut - men stenar gör mig glad, och det var en skön avslutnings-asana :)
Jag gick ner 35kg på ett par år utan att egentligen försöka. Ja, jag bytte till mer ekologisk och nyttig mat, men rörde inte på mig nämnvärt mycket. Men den stora förändringen var att jag innan dess började må bättre i mig själv - och först då kunde kroppen börja hitta sin form. Den hade agerat skyddsmur i många, många år, men då jag började uppskatta den, och mig själv överlag, så kunde kilona rasa.
Det var då jag lärde mig att kropp och själ faktiskt sitter ihop. Ofrånkomligt.
Nu har jag gått upp några kilo igen, för att jag mått sämre fysiskt och psykiskt en längre tid. Och kilona har samlats - för jag har varit så arg på min kropp. Jag har varit arg för att den är sjuk, för att hormonerna bråkar, för allt som verkar sönder i kroppen, och då självförtroendet sjunkit: också arg för att jag är ful och fet och värdelös.
Såna lögner gör mycket. Till exempel gav de extra kilon tillbaka, och jag började må ännu sämre i själen också - då jag närde ett hat mot mig själv.
En vän sade en gång det här åt mig då jag var arg på min söndriga kropp:
- Den här farkosten är gjord för att hålla. Annars skulle vi dö genast då vi föds hit till jorden.
De orden har jag försökt hålla fast vid, de har fått mig att känna mig stark ibland. Men de räckte inte till för att få min själ att landa tryggt i kroppen.
Bara i närmaste närvaron med någon jag älskar har jag kunnat släppa hatet och vara fullkomligt mig själv - och älska mig själv och den farkost jag färdas i. Men den kärleken måste finnas där konstant - och det är det jag försöker arbeta för nu.
Jag började med yoga för några dagar sedan. Har kört korta pass ensam framför YouTube. Jag ville hitta en motionsform där jag kan uppskatta min kropp genast - trots att jag är totalt ur form. Jag ville också ha något jag kan göra i tryggheten av mitt eget hem. Bara tanken på att gå på träningspass, eller ens utanför huset för att träna, ger mig ångest just nu. Och sedan jag stukade foten har inte ens korta joggingrundor varit ett alternativ.
Jag ville inte börja med yoga för att nå något själsligt uppvaknande - jag ville ha en motionsform jag trivs med och orkar med - och jag ville lära känna min kropp. Faktum är att jag oftast distansierar mig från min kropp - då den känns så obekväm och ful just nu - jag tänker inte på min andning, jag vet inte hur mina muskler funkar, och jag känner mig oftast svag och trött då jag är i min kropp.
Nåväl, kroppen och själen är ju ofrånkomligt ett, något jag märkte genast då jag började med yogan. Efter andra passet låg jag och grät. Att landa i en kropp man tyckt illa om länge, som man försöker lära känna och älska, väcker dels många minnen, dels många nya tankar och förnimmelser, som för mig var helt oväntat. Men välkommet.
Jag ska ta en yogainstruktör till hjälp, bara så att jag får lite tips, och så jag vet att jag gör rätt och inte skadar kroppen. Men detta är en trygg och skön motionsform som jag varmt rekommenderar redan efter fyra dagar och pass här hemma.
Idag försökte jag mig på ett tyngre pass men fick ge upp - min kropp orkade ännu inte med alla rörelser, men jag gjorde mitt bästa. Sedan gick jag ut för att utföra den intensiva gräsklipparyogan.
Tidigare i sommar har en vän hjälpt mig med gräsklippningen, då jag mått så dåligt och varit svag. Alla måsten har känts omöjliga. Nu finns han inte till förfogande längre, och mammorna hjälpte mig senast. Men idag tänkte jag att jag provar själv.
Det gick löjligt lätt. Ja, det var svettigt och lite tungt, men jag hörde min inre yogainstruktör i huvudet hela tiden och det hjälpte. Jag var väldigt medveten om min kropp hela tiden, och kände hur den arbetade.
"Navel to the spine, tuck that belly, broad shoulders, shoulders away from the ears, long, beautiful neck, grounding through the feet, organic movements, find what feels good for you, strong arms, strong legs, awesome, good job!"
Jag klippte inte hela gräsmattan, men där man rör sig mest, och mina rörelsemönster skulle kanske få en professionell gräsklippare att skratta. Men det ska vara organiskt. Det ska vara roligt att må bra. Det borde ju säga sig självt.
Efteråt balanserade jag lite stenar bredvid gången upp till huset. Ja, jag ska öva mer på balanseringen så det ser mer magiskt ut - men stenar gör mig glad, och det var en skön avslutnings-asana :)
Kommentarer
Skicka en kommentar