Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Utvalda

Mamma har en grav nu

Många har sagt att allt ändrar efter begravningen. Att man kanske förstår bättre då, att det är verklighet. Jag hade ingen aning om vad de pratade om. Visst kändes det både fint och tungt att planera nedläggningen av urnan och festen efteråt. Men jag trodde inte det skulle vara något omvälvande i min personliga sorgeprocess.

Men ett par dagar innan gårdagen så förstod jag. Det andliga har jag ju haft på klart, känns det som. Det har varit den fysiska förlusten som varit så obegripbar. Och plötsligt förstod jag varför man begraver människor. Varför gravar i sig själva betyder så mycket. Inte för att den saknade människan är där, men för att vi behöver fysisk förankring, i detta fysiska liv.

Nu känns det väldigt viktigt att ha en fysisk plats för mamma, även om hon gått vidare. I anden är hon inte i graven. Inte bara. Men för mig, nu då hon saknas fysiskt, känns det fint att ha en plats att gå till.

Och visst var det en fin dag igår. Full av kärlek. Så ren och rå. Även om jag inte änn…

Senaste inläggen

"Den enda vägen framåt är framåt"

Dikter mamma skrev då, dikter jag skriver nu

Bilderna jag tog då mamma dog

Sommartorka? Snarare sommarväta

Växthuset är bästa fotostudion!

Resan som inte riktigt fastnade på bild - men nog i dikt

Sol efter regn är vackrast, också på min födelsedag